Nästan som att vara en stalker

 
 
Jag vet inte varför, men idag kände jag för att skriva lite om känslan att vara backstage fotograf
under modeveckan. Många glömmer ju bort att bakom dessa vackra bilder ni kan se från alla
shower runtom i världen står det en fotograf, eller bakom alla sminkningar och hårfrisyrer står
det en annan person och jobbar. Men jag ska absolut inte gå in på deras erfarenhet, det kan jag
inte relatera till. Så låt mig skriva lite om hur det är att vara fotograf, jag vill nog jämföra med 
London och Stockholm! 
 
Så London var det första stället jag fick prova på att göra backstage. Jag blev upptäckt av märket
Swarovski tack vare en vän som praktiserade på huvudkontoret. Dem frågade då mig om jag
kunde dokumentera 5 shower, jag hade ingen aning vad jag gav mig inpå. Det enda jag visste
var att jag hade ögon på mig och att jag skulle imponera till 100 %. 
Jag anläner till första showen, inte nog med att jag i princip stått där 30 minuter innan insläpp,
jag var så nervös att jag skakade, detta var något helt nytt för mig! Jag vågade inte gå någonstans,
vågade inte gå in där sminket / håret gjordes, jag gick dit andra fotografer gick, jag fick även en
kontaktperson om jag behövde något. Hela de få timmarna var så intenvisa och jag var i extas,
tog hur många bilder som helst och frågade snällt modellerna om jag kunde få fota dem. 
 Första showen var mild, sedan när de bara blev större och större designers blev det mer
intensvit, mer tävlingsinriktad och betydligt fler manliga äldre fotografer, vad jag menar med det
är att dem är de stereotypiska männen som tror dem kan bete sig hur dom vill. Jag själv fick
min backpack som jag bar på dragen och jag blev buttad, vilket kände pinsamt när det var 
inför viktiga människor samt designern. Jag fick därefter ha möte med Swarosvki, efter hela
stormen, och jag fick otroligt mycket beröm för att jag var profissionell och diskret.
Dem berättade för mig att dem många gånger har fått avskeda fotografer under modeveckan
för att dem har betett sig precis som den där mannen som puttade iväg mig. 
Så för att summera London backstage, intensivt, många fotografer, galet, skrikande människor,
springande assistenter, sura modeller (inte alla) och stressig miljö!
Jag har sedan dess gjort 4 säsonger i London, men endast fåtal shower.
 
Sedan fick jag möjligheten att få jobba under Studio Bon i Stockholm, en helt galen möjlighet
för mig och jag var så glad. Jag flög ner till kalla Stockholm Januari / februari 2018, helt
beredd med kameran på KAOS, jag föreställde mig att Stockholm skulle vara lika intensvit
som London. Men så fel jag hade, turligt nog. Visst, det var stressigt, betydligt mindre tid för
mig att fota och betydligt minre space, men folk var så mycket trevligare. Dessutom fick jag
se fashion week på ett så mycket trevligare sätt, ingen hjärtklappning, inga konstigheter att
hitta lokalerna, ingen hemsk stress och bara inspirerande! 
 
Jag älskar mode, det är därför jag älskar att jobba med detta. Jag älskar själv att få klä upp mig 
(även om jag sällan har tiden under modeveckan) samt se hur alla andra klär upp sig! 
Om jag ska jämföra stilen på människorna i London och Stockholm så föredrar jag Stockholm.
Kanske är det så för att jag bara älskar den staden till döds, jag älskar den unika och enkla
stilen med detaljer. I London är det ju galnare dina kläder ser ut desto mer streetstyle fotografer
jagardig på gatorna, inget fel med det alls! 
 
Vilken otroligt lång text detta blev! Men imorses låg jag här i min härliga soffa med stora gamla
fönster runtomkring och kände hur fingrarna kliade! 
 
x Fortie Label x
 
 
x Roberta Einer x