Brustet hjärta

 
 
Vi alla vet känslan av att hålla en fasad, och ibland håller du den såpass länge att det blir din
verklighet, vilket enligt mig var väldigt skönt, tills den dagen jag fick höra "du verkar inte må så
bra, vi kanske borde prata oftare" och sen dess kom jag i obalans igen. Jag hade gärna stannat
i min fasad, för jag har inte tid för att gå tillbaka i tiden och analysera. Psysiska hälsan är lika viktig
såsom den fysiska, vilket man inte oftast tänker på. Jag börjar lära känna mig själv, tex jag vill gärna
ha det städat i min miljö innan jag sätter mig och börjar arbeta, precis som det är lika viktigt att ha
det städat i huvudet innan man kan koncentrera sig. Anledningen till varför jag är i obalans är 
helt orrelevant för den som läser detta, inte för att någon går in här och läser haha! 
 
En pik i alla fall, bara för att du gillar någons bilder på instagram, eller facebook etc,
så visar du inte människan ett stöd. Du finns inte där för mig, för hur många bilder jag än lägger upp
på min framgång, berättar inte det hur jag verkligen mår. Att inse att de som ska vara ens närmaste
inte hört av sig på mer än 6 månader svider. Men, turen i alla fall är att jag kan skapa min egna
familj, och jag får prioritera vem jag vill ta hand om och ge all min kärlek till. 
Jag tycker inte heller om att höra "du är också vuxen, du borde också lägga energi", men om ingen
energi gavs till mig från barnsben varför skulle jag ens besvära mig med att kämpa. (svarta fåret)
 
Dock hur mycket man säger det till sig själv att jag inte bryr mig så brister hjärtat då och då.
Drop the mic I'm out of here.