London VS Stockholm

 
 
Det är många pusselbitar jag måste lösa. Just nu är det för mycket och allt
känns trassligt. Klockan tickar, jag måste göra stora beslut, vilket är läskigt.
Jag är en velig människa, jag kan inte stanna på en plats, jag behöver äventyr,
jag behöver känna förrändring i livet. Men samtidigt allt jag längtar efter är att
få bo i Stockholm. 
 
Jag har länge nu försökt övertyga mig själv att bo kvar i London, att det kan
bli bättre. Jag har testat allt, skapa nya umgängeskretsar, nya jobb, ny lägenhet,
ny kost och ny träning. Jag har försökt se London från nya perspektiv. Men ändå
så kan jag verkligen inte. Varje gång jag verkligen känner efter i min själ, så känner
jag mig så jävla tom, jag kan inte med glädje säga att jag trivs i staden. Jag känner
mig inte hemma, jag passar inte in på något sätt. Samtidigt vet jag att när jag väl
lämnar London kommer tre år av mitt liv vara ett avslutat kapitel för gott, och det
krossar mitt hjärta givetvis. Man börjar ifrågasätta så mycket här i London. 
Är det värt att kämpa för något när man är så deprimerad och tom? 
 
Något annat jag tänker väldigt mycket på är hur det skulle gå för mig i Sverige. 
Kan jag lyckas där? Kommer det finnas ett intresse för mig? Det kommer 
samtidigt kännas otroligt naket att inte kunna åka till London hur som haver
och ha ett boende. T.ex när jag bor här i London så kan jag ju hur enkelt som
helst åka till Stockholm och ha ett boende på ett eller annat sätt. Men åker jag
till London blir det garanterat hotell. 
 
Helt enkelt, så många om och men. Men ändå så vill jag inte stanna här såpass
länge att jag glömmer bort livet i Stockholm. Jag börjar känna att jag är på den
nivån nu att jag inte vet hur fan jag kommer bete mig i Stockholm. Samtidigt är
jag rädd att jag inte kommer tycka om det. Det känns som att den enda 
tryggheten jag har är mig själv. Jag har inget ställe som jag kan kalla mitt hem.
Ena stunden är Skövde mitt hem, sen London och sen Stockholm. Jag vet
inte längre vart jag hör hemma. Jag har ju börjat acceptera att bo i London, men
nu när jag började diskutera att åka hem till Stockholm så blev min själ så jävla glad...