Vilsen själ

Inte vilsen till 100.
Men ändå lite vilsen. Jag vet knappt vad jag 
vill skriva, eller hur jag ska försöka skriva med
en röd tråd. Jag märker att mina tankar går så
fort att det är omöjligt för mig själv att hinna 
ikapp. Dels blir jag frustrerad att ingen förstår
hur överanalyserad och djup jag är som
person. I min värld är allt som i en film. Jag
uppskattar alla små saker, jag stannar upp
mitt i kaoset och tar tre djupa andetag, 
njuter av att få vara här, njuter av att få
leva mitt liv. Så oförutsägbart och spännande

Vet inte ens hur jag vill avsluta detta inlägg.
Men tänk om någon förstod det jag känner,
Istället för att vara i ett rum fullt av folk men
ändå så tomt. Kallprat skrämmer mig, jag
behöver meningsfulla samtal och vackra
texter till musiken jag lyssnar på. Eller bara
lite vacker piano går bra de också. Nästan
löjligt när man tänker på det. Det tänker 
säkert du också som läser. I dagens samhälle
ska man ju visa sitt ytliga jag, det tråkiga
perfekta jag. Medan jag sitter här till min
lugna pianomusik filofiserar med min text 
för dig att kunna läsa. Kanske skratta åt
mig eller kanske relatera. 

(null)