Lyssna

 
 
 
 En fågel i mitt öra viskar att jag ska få träffa några av de personerna som mitt hjärta slår
extra hårt för, nämligen min yngsta lillasyster och mamma. Vi ska helt enkelt åka till Kreta i
en vecka, alltså ännu en semester för mig. Jag önskar verkligen tiden går extremt långsamt så
att vi kan njuta till 1000 procent. Jag behöver paus, även om jag inte borde ta en. Det är alltid
jobbigt att ha det i åtanke, att för varja minut jag slappnar av slösar jag otrolig tid och pengar.

Men med tanke på hur kämpigt jag hade det i vintras, så har jag landat på fötterna och tycker
faktiskt att jag inte ska behöva bry mig ett skit om det. Jag mår bättre och det både syns på
min kropp och själ. Tack som fan för det.
 
 
 
 

Vilsen själ

Inte vilsen till 100.
Men ändå lite vilsen. Jag vet knappt vad jag 
vill skriva, eller hur jag ska försöka skriva med
en röd tråd. Jag märker att mina tankar går så
fort att det är omöjligt för mig själv att hinna 
ikapp. Dels blir jag frustrerad att ingen förstår
hur överanalyserad och djup jag är som
person. I min värld är allt som i en film. Jag
uppskattar alla små saker, jag stannar upp
mitt i kaoset och tar tre djupa andetag, 
njuter av att få vara här, njuter av att få
leva mitt liv. Så oförutsägbart och spännande

Vet inte ens hur jag vill avsluta detta inlägg.
Men tänk om någon förstod det jag känner,
Istället för att vara i ett rum fullt av folk men
ändå så tomt. Kallprat skrämmer mig, jag
behöver meningsfulla samtal och vackra
texter till musiken jag lyssnar på. Eller bara
lite vacker piano går bra de också. Nästan
löjligt när man tänker på det. Det tänker 
säkert du också som läser. I dagens samhälle
ska man ju visa sitt ytliga jag, det tråkiga
perfekta jag. Medan jag sitter här till min
lugna pianomusik filofiserar med min text 
för dig att kunna läsa. Kanske skratta åt
mig eller kanske relatera. 

(null)



Min mens lista

 
 
Låter lite läskigt, jag vet. Nothing to worry about, jag helt enkelt gör bara en liten lista
på saker jag absolut hatar. Kul för mig att kolla tillbaka på detta och kanske skratta, eller
fortfarande hålla med mitt 23åriga jag!
 
1. Folk som wainar bakom ryggen, istället för att nämna det till personen i sig. 
Hur svårt kan det vara?
 
2. Folk som går ifrån en konversation. 
Klarar du inte av sanningen, ja då är det väl korkat att vända sig till den ärligaste personen. 
Dessutom otroligt otrevligt att lämna rummet utan någon som helst anledning.
 
3. Besserwissers 
Om du redan vet, låt mig i alla fall avsluta meningen innan du skriker "jag kan detta redan"
 
4. Folk som överdriver
På senaste har många byggt upp en stämning som egentligen inte ens existerar.
"Nu kommer dem bli så arg på dig" och när det väl kommer till kritan är alla glada. 
 
5. Spotify
Jag älskar spotify, MEN varför har ni ens listor när det ändå är exakt samma skit på listan?
 
6. Londons tunnelbanor
Varför så svettigt? Ni plågar mig med svettiga människor. 
 
7. Folk som blir arga när jag inte hör.
Ja, jag är halvdöv eller bara otroligt dålig koncentrationsförmåga. Eller verkligen bryr mig
noll om vad du säger. Men när jag väl frågar ifall du kan upprepa dig, varför bli så sur?
 
8. Att jag inte minns namn
Varför koncentrerar jag mig mer på att presentera mig själv? Jag ärligt talat var så duktig på
att komma ihåg människor. Kanske beror på att jag nuförtiden träffar nya människor konstant.
 
9. Vuxna som beter sig som barn.
Ja, ibland känns det som att jag måste uppfostra vissa människor. Inte för att dom känner likadant,
men fy säger jag bara. Knappt man vill bli förälder, hur orkar man med grinande vuxna bebisar?
 
10. Människor som anser sig vara finare eller bättre.
Enligt mig själv är jag bäst i världen, men inte behandlar jag andra människor som sämre. 
Det är väl ändå common sence att behandla alla likasinnande. Man ser detta alltför ofta.
 
Tack för mig <3