Framtid

 
 
 
Något som precis slog mig, ett spännande pirr i magen. Jag pratade med en vän, och
vi diskuterade när vi ses nästa gång, spontant sa jag "längtar tills jag flyttar hem för gott!"
Fånigt det låter, men har aldrig tänkt så förut. Senaste tiden har det känts som att jag kommer
stanna här föralltid, och att det är som ett onändligt kämpade. Men nu kom jag på att det
är inte föralltid, och att en dag åker jag hem för gott. Och jag kände också, va jag längtar.
Jag saknar min familj, min bror, mina systrar, föräldrar, släkten, vännerna osvosv! Har sån
hemlängtan att jag kräks, mest för att man blir ensam när deras liv går vidare, dem gör saker
tillsammans och jag kan aldrig vara med. Enda gångerna jag garanterat kan åka hem är jul
och min födelsedag. Ibland är det svårt att fokusera men det är något jag måste göra!
 
Jag måste alltid påminna mig själv, som jag gör nu att saker är inte föralltid, det är jag som 
skapar min egen lycka, det är jag som skapar mitt liv och designar det efter min vilja. Ibland
får jag inte som jag vill, men det är något jag får acceptera och aldrig sluta kämpa.
 
En god vän till mig sa att jag inte får glömma att jag just nu gör hundåren för att tillslut kunna
leva de livet jag verkligen vill. Envis måste man vara, även om det är tufft. Va sann mot dig själv.
Var den kreativa själ du är.