Hitta inspiration i vardagen

 
 
Jag levde i ett konstant inspo-mode. Allt var vackert, allt var breathtaking. 
Det känns som att för två år sen försvann den glöden, och jag bara kämpar och kämpar för
att hitta tillbaka till mig igen. Jag tror dock att jag har hamnat i en identitetskris utan att vara
medveten om det själv, eller kanske varit i förnekelse. Det känns som att London alltid gör mig
extra fundersam. Det är så mycket jag får se här i jämförelse med Stockholm. Jag får se stora
kontraster på allt, dagligen. Varje dag matas jag med nya intryck och orättvisor, och det tar
mycket energi. Jag tror att jag älskar storstadslivet, men inte denna storstad. Jag älskade 
Barcelona och Stockholm. Men London har jag aldrig blivit kär i. 
 
Det finns några saker jag saknar, och det är något jag tänker på dagligen, speciellt när jag lyssnar
på viss musik : Jag saknar mina roadtrips med vänner, jag saknar att åka till utsiktsplatser och 
kolla på solnedgången, jag älskar att komma hem 5 på morgonen och solen på väg upp igen, jag
älskar att vara i skogen och endast höra melodin från fåglarna, jag älskar att cykla runt i staden
utan en plan, jag älskar att sitta på bussen och se ut över vackra landskap, jag älskar att se
naturen, jag älskar att se vackra byggnader, jag älskar att känna frihetskänslan, jag älskar att känna
mig wild & crazy. I London finns inte den möjligheten. Man lever i ett enda klaustrofobi enligt mig.
 
Då jag vill jobba i en kreativ värld så älskar jag att befinna mig i vackra och inspirationsfyllda
miljöer, alla som känner mig på riktigt vet hur viktigt det är för mig att älska min omgivning, allt
från hemmet till utomhus. Inget gör mig lyckligare än att komma hem till någon som inrett sitt
hem på ett kreativt sätt, någon som verkligen får det att kännas som hemma. Inget gör mig heller
lyckligare än att se första löven på träden, och man kan se hur det börjar blomma över staden. 
Min kropp bara pirrar och jag tappar andan, mina lungor fylls med vacker inspiration och jag känner
äntligen att jag lever. Från det att jag var nitton till att jag flyttade ifrån Stockholm mådde jag som
bäst. Oavsett vad så mådde jag som bäst. Jag fick leva ut. 
 
Konstant funderar jag på hur jag ska hitta tillbaka till den där underbara livslusten och inspirationen
igen. Hjälp mig gärna. Jag kommer aldrig bli expert på livet, jag vill hellre leva det. 
 
 
¨¨¨