Söstra mi

 
 
Du är för liten för att läsa och förstå.
 
Men jag förstår dig, jag ser dig, jag känner dig. 
Jag avgudar dig.
Du är en kopia av mig själv. 
Jag ser mig själv i dig så mycket.

En stark liten tjej som är så klok så klok.. 
Som inte vet att hon är betydelsefull. 
För de som ska älska dig som mest, glömmer bort dig. 
Precis som jag, en stark liten tjej, förblev en kvinna
som lider av dålig självkänsla. Bara pga dem i min närhet
som skulle anses vara de vuxna, visade sig vara mobbare. 
 
De som ska älska dig som mest, visar inget ansvar, dem ska 
även vara mina närmaste. Men idag, känner jag hat. 

Söstra mi, dig vill jag förallitd skydda. 
Jag gör allt för dig, jag hoppas en dag du verkligen förstår. 
Jag gör allt för dig. 

Jag vill lära dig allt, lära dig att älska dig själv, att du är älskad. 
Söstra mi, dig vill jag föralltid ha i mitt liv. 
 
 
 
 
 

Brustet hjärta

 
 
Vi alla vet känslan av att hålla en fasad, och ibland håller du den såpass länge att det blir din
verklighet, vilket enligt mig var väldigt skönt, tills den dagen jag fick höra "du verkar inte må så
bra, vi kanske borde prata oftare" och sen dess kom jag i obalans igen. Jag hade gärna stannat
i min fasad, för jag har inte tid för att gå tillbaka i tiden och analysera. Psysiska hälsan är lika viktig
såsom den fysiska, vilket man inte oftast tänker på. Jag börjar lära känna mig själv, tex jag vill gärna
ha det städat i min miljö innan jag sätter mig och börjar arbeta, precis som det är lika viktigt att ha
det städat i huvudet innan man kan koncentrera sig. Anledningen till varför jag är i obalans är 
helt orrelevant för den som läser detta, inte för att någon går in här och läser haha! 
 
En pik i alla fall, bara för att du gillar någons bilder på instagram, eller facebook etc,
så visar du inte människan ett stöd. Du finns inte där för mig, för hur många bilder jag än lägger upp
på min framgång, berättar inte det hur jag verkligen mår. Att inse att de som ska vara ens närmaste
inte hört av sig på mer än 6 månader svider. Men, turen i alla fall är att jag kan skapa min egna
familj, och jag får prioritera vem jag vill ta hand om och ge all min kärlek till. 
Jag tycker inte heller om att höra "du är också vuxen, du borde också lägga energi", men om ingen
energi gavs till mig från barnsben varför skulle jag ens besvära mig med att kämpa. (svarta fåret)
 
Dock hur mycket man säger det till sig själv att jag inte bryr mig så brister hjärtat då och då.
Drop the mic I'm out of here. 
 
 
 

En klassisk moodboard eller?

 
Älskar att hitta inspiration, älskar att få skapa en tankekarta med idéer och tankar för kommande
plåtningar. Nu har det ju gått många månader sen jag senast blev publicerad eller gjorde en
plåtning. Tog ett långt sommarlov från allting och hade så mycket annat att fokusera på. Mycket
med ångest över att behöva flytta ännu en gång och att inte riktigt känna sig hemma. Hade en 
fantastisk tid i Maida Vale, men mot slutet var nog alla trötta och ville starta om på nytt! 

Sånt händer och det är livet. Nu måste jag hitta ursäkter till varför jag inte gjort en enda editorial
på månader. Enda jag använt kameran till är jobb. Tror min största hinder har varit att jag 1. ej funnit
en bra stylist som jag kan jobba med, då dom är omöjliga att hitta. 2. En aning trött på att försöka
fota utomhus när man ändå blir jagad från området. Eftersom för varje gång blir vi ju bara större o 
större team, och det blir ju då väldigt svårt att försöka vara diskret, och London är så jävla kinkiga
med att få fota. 3. Jag har ej haft budget för att hyra studio, och allt faller sedan tillbaka på anledning
1. Stylist. Sedan tror jag nog bara att jag har varit så fokuserad på annat och varit lat. 
 
Men nu har jag inga ursäkter längre, så nu har jag gjort ett inlägg där jag söker stylister samt jag 
spenderar dagarna till att söka. Nu har jag i princip gjort en moodboard för kommande plåtning
och nu hoppas jag att vi alla kan bestämma ett datum helt enkelt!