Kreta

 
 
En otroligt välbehövd semester med mina två käraste. 
 
Har verkligen slitit sönder på mig själv sen jag flyttade till London, och samtidigt som jag gör
allt slit känns det ibland som det inte leder någonstans, även om jag har kommit otroligt långt.
Men ibland är det bara skönt att släppa på all tyngd man bär på och bara vara. Jag behöver nog
fler sådana moments i mitt liv, så som jag brukade leva förr. Därför bestämde jag mig för att boka
min favorit festival jag alltid åker på, enda sedan jag var 18 år. Jag behöver hitta inspiration, lust,
livet, och mig själv igen. Jag behöver en förändring, jag vet inte hur men det får jag lösa. I alla fall
så gav denna resa till Grekland otroligt mycket för min själ. Och jag glömde till och med hur det
var att vara solbränd och brun och fin. 
 
 

Lyssna

 
 
 
 En fågel i mitt öra viskar att jag ska få träffa några av de personerna som mitt hjärta slår
extra hårt för, nämligen min yngsta lillasyster och mamma. Vi ska helt enkelt åka till Kreta i
en vecka, alltså ännu en semester för mig. Jag önskar verkligen tiden går extremt långsamt så
att vi kan njuta till 1000 procent. Jag behöver paus, även om jag inte borde ta en. Det är alltid
jobbigt att ha det i åtanke, att för varja minut jag slappnar av slösar jag otrolig tid och pengar.

Men med tanke på hur kämpigt jag hade det i vintras, så har jag landat på fötterna och tycker
faktiskt att jag inte ska behöva bry mig ett skit om det. Jag mår bättre och det både syns på
min kropp och själ. Tack som fan för det.
 
 
 
 

Vilsen själ

Inte vilsen till 100.
Men ändå lite vilsen. Jag vet knappt vad jag 
vill skriva, eller hur jag ska försöka skriva med
en röd tråd. Jag märker att mina tankar går så
fort att det är omöjligt för mig själv att hinna 
ikapp. Dels blir jag frustrerad att ingen förstår
hur överanalyserad och djup jag är som
person. I min värld är allt som i en film. Jag
uppskattar alla små saker, jag stannar upp
mitt i kaoset och tar tre djupa andetag, 
njuter av att få vara här, njuter av att få
leva mitt liv. Så oförutsägbart och spännande

Vet inte ens hur jag vill avsluta detta inlägg.
Men tänk om någon förstod det jag känner,
Istället för att vara i ett rum fullt av folk men
ändå så tomt. Kallprat skrämmer mig, jag
behöver meningsfulla samtal och vackra
texter till musiken jag lyssnar på. Eller bara
lite vacker piano går bra de också. Nästan
löjligt när man tänker på det. Det tänker 
säkert du också som läser. I dagens samhälle
ska man ju visa sitt ytliga jag, det tråkiga
perfekta jag. Medan jag sitter här till min
lugna pianomusik filofiserar med min text 
för dig att kunna läsa. Kanske skratta åt
mig eller kanske relatera. 

(null)